Behållningen i konstnären Martina Wolgast utställning AND är ändernas talan som visar på människan och djurens förbundenhet.
Konst
AND
Martina Wolgast
Galleri Alva
Visas till 27 november
En video med änderna som brukar hålla till vid Lasarettsdammen kanske inte låter så upphetsande? Och själva videon är inte heller den som är den största behållningen i denna utställning av relativt nybakade konstnären Martina Wolgast som fick sin magisterexamen i fri konst vid konsthögskolan i Umeå 2010.
Nej, det är inte videon även om den i vissa sekvenser lockar till… ska vi säga nöje. Änderna är fina och vattnet faller vackert. Dock, har man sett dem i verkligheten är inte denna video rättvisande även om musiken av Fredrik Lyxzén verkligen gör sitt för att lyfta fram dramat.
Den stora behållningen – och den är magisk – infaller i rummet bredvid där djurkommunikatören Carolines text delges oss i väl avvägda ordsekvenser.
Med bilderna av änderna hängande kvar på näthinnan och musiken i bakgrunden försätts vi i liksom en seanssituation där det är änderna som har talan. Och det de har att säga oss är både enkelt och samtidigt känns det som genomtänkt i årtusenden. Texten är uppdelad i frågor och svar där änderna står för svaren. På frågan om vad de känner för energier på platsen svarar de:
”Vi tänker inte i energier – vi tänker i känslor.”
och:
”Om en plats gör oss glada så stannar vi där annars flyttar vi på oss.” (så enkelt kan det alltså vara?)
Änderna frågar oss:
”Vi är intelligenta men vad betyder det för er?”
På frågan: Vem är det som talar med oss, svarar änderna:
”Vårt medvetande som är intill ert.”
Ändernas närvaro skänker lugn och glädje åt oss människor något som änderna njuter av att kunna bidra med men:
”Ibland ser vi att människor som går förbi är mycket ledsna men vi hinner inte hjälpa dem innan de gått förbi.
”En upplevelse i nuet är viktigt” berättar de ”och att känna en känsla.”
Wolgast lyckas verkligen i uppsåtet med att få fram budskapet som handlar om människans och djurens förbundenhet. I utställningen känns en tydlig vilja att ställa sig på djurens sida. Och att väcka frågor som: vari sitter då djurens så lättexploaterade sårbarhet? Sitter den i deras fysiska begränsningar? Något som människans ombytlighet överträffar, men ger det oss rätt att härska?
Wolgast har också på detta enkla, rättframma sätt lyckats skapa en känsla av magisk närhet till det vilda och ofångade. Något som vi kan uppleva närhelst vi vill om vi bara ger oss tid att lyssna och se, Wolgast får fram att vi har så mycket att lära av djuren när det gäller samspel och närvaro och kanske det viktigaste – något om den underordnades styrka och klokhet, den vildas iakktagelseförmåga och förmåga till en ickedömande hållning. I ett sådant perspektiv är djurens underordning av människan extra obegripligt.
Orden från änderna: ”Om vi kan förmedla detta, vad kan ni människor då förmedla till varandra vid rätt tillfälle?” förvandlas i mig till magiska löften till mänskligheten om att till och med det mest ouppnåeliga, som fred, känns möjligt.

Marit Strandberg

Texten kommer från  http://www.vk.se/747083/anderna-talar-till-oss