Välkommen!

Trevligt att du har hittat till mig!
Försöker se det positiva i allt omkring mig och det är därför bloggen har fått namnet "Lycka för mig". Jag vill dela med mig av saker som gör mig lycklig och förhoppningsvis även andra glada. Mina intresseområden är rätt så lika mitt arbetsområde, dvs andlighet i olika former, häst och hund. Har tidigare haft en islandshäst och i vår familj finns en hund av rasen flatcoated retriver.













måndag 4 februari 2013

Min resa inom världen djurkommunikation




Min resa inom det andliga startade så smått -99 med kurser inom reiki healing och har bara fortsatt framåt därefter. Lite senare, av ren nyfikenhet tog jag kontakt med en person som heter Annica Rönnkvist som jobbade med djurkommunikation i närheten. Detta för att hon skulle prata med min islandshäst. Jag hade inga problem, utan jag var bara nyfiken på vad min islänning skulle säga. Det starkaste minnet därifrån som jag har, är det första som han sa till henne. Vilket var: ”Visst är jag tjusig”! Och allt stämde så otroligt bra, med resten av det hon sa, så jag blev bara mer och mer nyfiken på ämnet. En tid efteråt ordnades en kurs i djurkommunikation för Annica i Ö-vik och så klart hakade jag på direkt!

Under kursen så fick vi testa på att prata med flera olika djur och det störta avtrycket för mig, blev när jag skulle prata med en häst. Det första som jag fick upp, var att jag inte kunde se över en kant. Konstigt tyckte jag, men jag skrev ned det och berättade det och annat som jag fick upp. Sedan visade det sig att jag hade pratat med en shetlandsponny. Dessa har så låg mankhöjd, så denna ponny såg inte över boxkanten. Det lärde mig att allt man upplever, stort som smått under pratstunden med djuret är lika viktigt. 

Under kursen lärde vi oss att ta kontakt med djuret endast genom att veta namnet. Vi jobbade inte med bilder. Och på det sättet har jag fortsatt. Många frågar hur kan du veta att du tar kontakt med just min hund, när det finns fler hundar som heter samma sak? Den enda förklaring jag kan ge är att jag via kontakt med ägaren, som alltid sker via telefon, har fått en förbindelse med individen, den vägen. Tyvärr kan jag som ni förstår, inte ge någon vetenskaplig förklaring. 

Efter kursen med Annica fortsatte jag med att träna mina kunskaper på min islandshäst som levde då och vänners djur, hästar, hundar och katter. För mig upplevde jag i början, att det tog längre tid innan jag fick upp information från individen. Och informationen jag fick till mig då, visade sig endast genom bilder och känslor (som jag upplever inom mig själv). Ju längre jag har jobbat med detta, så har allt utvecklats så att jag direkt får kontakt med djuret och får upp ord och meningar i mitt inre. Dvs direkta meningar som, om jag skulle stå och prata med en människa. Ibland dyker även bilder upp och ofta kommer det en förklaring genom en mening till detta. Även om jag upplever ord så finns känslorna kvar och ibland kan det vara väldigt starka känsloyttringar, beroende på individens personlighet. 

Alla djur som man pratar med är individer och visar sin personlighet på olika sätt. Vissa är milda i sitt uttryck och vissa är väldigt framåt, precis som oss människor. Det jag brukar berätta innan djurkommunikationen startar, för matte eller husse är att jag upplever vissa individer som tydligare ”tänkare” eller mer praktiska. Med dessa uttryck menar jag att vissa är väldigt tydliga över vad dom tycker om sin omgivning, vad som är bra och inte i det praktiska i sitt liv och sin mentala och fysiska hälsa. Andra individer är mer ”tänkare” vilket för mig kan betyda att dom exempelvis är mer noga med hur hela familjen agerar tillsammans, hur alla mår och hur djuret själv mår mentalt. Det kan även vara tankar kring hur djuret ska kunna hjälpa sig själv framåt. Vad man har för mål med att exempelvis hunden finns i familjen. Den kan ha tankar som är väl värda att fundera kring. Men så klart skiljer sig allt mellan alla. Och många djur kan vara inne på båda dessa områden och det ena, utesluter inte det andra.

Har en ägare frågor som den vill ha svar på, ställer jag dom tyst inom mig själv med riktning till djuret. Det är så härligt med djur, de ställer upp med att svara på det allra mesta. Och ibland kan de även ge råd och tips till sina ägare, hur dom ska leva sina liv för att må bättre. Oftast känner ägaren igen tipset, men har inte gjort slag i saken och utfört det. 

En vanlig fråga är om jag hör det djur säger, om jag exempelvis skulle gå på en ridskola eller vara på en brukshundsklubb där många hundar är samtidigt. Det gör jag inte om jag inte ”kopplar upp mig” som jag brukar säga. Och jag ”kopplar inte upp mig” när jag ser eller hälsar på djur. Det gör jag endast om ägaren vill att jag ska kommunicera med djuret. Jag pratar heller inte med djur som jag behandlar, om inte ägare vill att jag ska göra det. Skulle jag göra det, upplever jag det som ett intrång i djurets och ägarens privatliv och det vill jag inte ska ske. 

Det härligaste med djurkommunikationen är att kunna hjälpa ägare och djur att lättare förstå varandra. Och det är inte så sällan det sker, att ägaren blir rörd när personen läser vad deras djur har sagt. Oberoende av vad som förmedlats till mig. Det visar för mig vilken stark känsla man har för sitt djur och verkligen vill att den ska må bra och få göra sin röst hörd. 

Har du frågor, angående det jag har skrivit? Tveka inte att höra av dig! lindgren.caroline@hotmail.com
070-3114535

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar