På första sidan på hemsidan www.hippotreatment.se finns det en meny som heter Kundfeedback. Nu har jag fått ett härligt mail från AnnSofie om vad hon tyckte om mina tjänster. Texten kommer jag att lägga ut under menyn kundfeedback, men jag behöver lite hjälp med det. Så här kommer texten först, om du är nyfiken på att läsa.
Min häst historia är lång, det var så mycket som inte kändes rätt en
sommar. Alla runt om mig tyckte att jag skulle ta kontakt med en veterinär,
alla utom jag. Det var något annat Missi försökte tala om för mig. Caroline
blev min och Missis nya start. Missi fick äntligen tala om för oss hur hon
kände och mådde. Hon hade gått in i väggen, av stress bland annat. Missi kände
sig tung och gick med ständig huvudvärk dessutom kände hon sig deprimerad.
Det Caroline berättade för mig var så mycket min häst att det gick inte
att ta miste på vem det var hon hade kommunicerat med. Caroline berättade saker
som bara jag och Missi kunde veta, hon återskapade samtalet dem emellan så att
jag fick känna och veta alla känslor som uppstått.
Stackars älskade häst, vad ska jag göra minns jag att jag frågade
Caroline. Svaret kom väldigt osjälviskt och försiktigt från Caroline. -Du
kanske skulle prova healing, det finns ju lite alternativ men healing tror jag
skulle vara bra. Absolut ville jag prova det och den som skulle utföra det var
ingen annan än Caroline, det kändes bara så himla rätt med hennes hjälp.
Missi blev bara bättre och bättre utav Carolines healing som hon fick flertalet gånger, regelbundet. Missi fick också chansen att prata med Caroline många fler gånger för att hon skulle känna sig hörd och för att hon skulle veta att vi förstod henne. Jag märkte att alla samtal fick Missi att leva, en obeskrivlig känsla.
Det finns många människor som än idag inte tror på djurkommunikation, jag kan förstå dem, det känns ganska overkligt på något vis. Men det som Caroline återberättade för mig var det ingen annan än Missi som kunde ha berättat, och jag är än idag Caroline evigt tacksam för hon hjälpte mig få tillbaka min häst den gången så att vi fick vår sista tid tillsammans.
Missi springer nu på de evigt gröna ängarna på grund av att åldern tog
ut sin rätt, kvar har hon lämnat efter sig en liten prins. Den dagen jag
behöver kommunicera med honom vet jag vart jag ska vända mig. Precis som jag
gjort när vår andra häst behövde få prata eller vår katt eller vår Border
Collie.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar